177
Först på morgonen hade Johanna vaknat vid en liten nätt sång af Rosa, hvartill farbror sjelf skrifvit orden. Kaffebordet var på det gamla sättet, som vi säkert alla minnas från föräldrahemmet, prydt med grönska och blommor, och en af de stora sängkammarlänstolarne stod framför det, så liljehvitt inhöljd i farbrors egna brudlakan, kring hvilkas bländande snö friska blomsterkransar draperade sig, hvilka i stolens breda rygg förenades till ett stort, prydligt Tekla. Vid Johannas ankomst kom tåren i ögat på farbror, som först slöt den tacksamma i sina armar. Så kom faster med kyssar, famntag och tal; så kusinerna med litet af hvarje, och sist husets tvenne bokhållare med stora buketter och djupa bugningar. På bordet lågo de afsjungna verserna, gömda bland rosor och blad, jemte en schal af farbror och diverse småsaker af kusinerna.
Vid middagsbordet dracks Teklas skål i portvin; men farbror försäkrade, att det på qvällen skulle bli bättre upp.
Klockan fyra voro högtidsrummen uppfylda af menniskor, hvaribland stadens notabiliteter jemte några landtbor befanno sig.
Den stora kaffebrickan hade redan vandrat omkring fruntimrens rader och herrarnes grupper, buren af husets hvitklädda huspiga; och moster Lovisas Karin, lånad för dagen, hade dragit i släptåg med de oräkneliga kaffebröden, hvilka utgjorde en af fru Landers husmoderliga triumfer. Sällskapet hade skingrat sig litet. Fruarne innehade naturligtvis förmaket, och de förnämsta soffan. Herrarne voro fördelade dels i salen, dels i Landers' rum; och sällskapets glanssida, de unga tärnorna, hade samlat sina ljuspunkter i det lilla kabinettet, beläget innanför förmaket i skygd af dess hägnande skugga. Några af de elegantare herrarne, de, som lyckligt genomvandrat förmaket, utan att der blifvit fasthållna af någon artig tant, hade också inkommit i detta lilla harem. Så till exempel stod löjtnant Windén smickrande och, som han ville det skulle se ut, förtjust
