17
Andra kapitlet.
Midsommardagen strålade skön och klar med sitt solsken, sin blomstersådda grönska och sin foglasång. Vid det på gården, under en skuggrik lind, ordnade kaffebordet samlades vår lilla gårdagspersonal med leende blickar och vänliga »god morgon!»
— Nå, jag gissar väl, att ni alla gån åt kyrkan? — sade fru Sylvén, egentligen vänd till Axel, som äfven i allas namn svarade: — Det göra vi visst, och äfven mamma, hoppas jag; ty vi äro säkert alla nöjda med sommarmat till middagen.
— Vi skola ju alla äta vår middag på Strålvik i dag, och således är jag från den omsorgen, — svarade modern; — men jag har ändå litet att bestyra och törs ej lemna hus och hem. Jag måste hafva ögonen på pigorna, hvilka helt beqvämt gå och sofva för att litet hvila ut efter den sömnlösa natten.
— Skola vi till Strålvik? — frågade Axel lifligt.
— Ja, Axel lilla, det glömde jag säga dig i går, — svarade Maria. — Och icke heller framförde jag Almas helsningar, och ändå bad hon mig väl hundrade gånger
