280
ögonblick bjöd henne, der så väl de som några af hennes andra sinnen rigtigt förlustade sig.
Glad återvände Maria till sin plats vid fönstret, der Alma och hon tillbragte en treflig stund, och der Alma, med det fjortonåriga hjertats hela förtjusning, målat all den härlighet, som skulle möta henne i Stockholm.
— Nu har jag räknat ut, att du om lördag åtta dagar skall hafva bref från mig, — fortsatte Alma, då Maria åter satt hos henne.
— Lofva icke mera än du kan hålla, min söta Alma; ty jag kan icke se, att du får någon tid öfver till korrespondans, — sade mamma varnande från soffan, under det hon med den handskprydda handen tog en duktig portion syltad ingefära.
Åh, mamma lilla, nog skall jag skaffa mig tid att skrifva till Maria. När mamma sitter för toiletten, är på Innocensen och tar emot förnäma visiter, då skrifver jag.
— Ack, mitt barn, du känner icke Stockholmslifvet! När man skall föjla med la haute volée, så hinner icke tiden till mera än klädsel, supéer, visiters görande och mottagande; och en fjorton, snart femtonårig flicka kan väl icke gömma sig i barnkammaren. (Nu voro läromästarne förglömda). Alma svarade ej, men såg försäkrande på Maria.
Hennes nåd gjorde uppbrott och sade, att hon på förmiddagen äfven skulle fara till prostgården.
— Mina föräldrar hafva i dag rest till kontraktsprosten, — sade Maria, glad inom sig, att hennes mor slapp mottaga hennes nåd midt i middagsstunden.
Hennes nåd beklagade mycket, att hon ej egde en enda stund mera för annat, än resans tillredelser, och bad Maria framföra sina hjertliga helsningar, med tillägg, att majoren andra förmiddagen skulle komma till prostgården.
— När du skrifver till Axel, så helsa honom så ycket, och säg, att jag icke skall bli bortskämd i Stock-
