28
Tredje kapitlet.
Jag både afundas och lyckönskar fru Sylvén, som för länge sedan sett mamsell Marias uppfostran fullbordad och således är qvitt alla de ledsamma förhållanden, som vanligen uppkomma mellan modern och guvernanten, — började majorskan, hvilken, fyra dagar efter midsommar, intog högsätet uti förmakssoffan i prestgården, der värdinnan med allvarlig uppmärksamhet syntes afhöra henne. — Jag har alltid haft en bestämd aversion för alla pensioner, så väl för den blandning af alla slags barn, som der liksom försystras, som ock för det sätt, hvarpå deras undervisning behandlas; och alltid har jag tyckt, att den mor, som sjelf haft edukation och således sjelf bäst kan dirigera sin dotters, aldrig borde lemna henne ur sin uppsigt; men nu nästan ångrar jag att icke hafva följt min onkels, excellensen B—s råd, att sätta Alma i Wallinska skolan. Jag hade då icke varit exponerad för alla de förtretligheter, som det medför att hafva en guvernant, ty hon tror sig icke blott behöfva guvernera sin elev, utan ock hela huset, och man må vara tålig som en engel och behandla henne alldes som en amie, så hör och ser man ändå icke annat än orimliga pretentioner och oräkneliga kapriser.
