91
— Jag ärnar alltid behålla fru Pralén; ty min hustru, i fall jag är så lycklig att få någon, skall icke hafva Marthas besvär, utan hon skall, som Maria, utvälja den bästa delen, — sade brukspatronen, lycklig öfver den träffande tillämpningen.
Valsen börjades. Det var första gången Gustaf valsade med Maria. Berusad af kärlekens lycksalighet förde han den älskade flickan i de ljufva hvirflarne, Han inandades hennes andedrägt, höll hennes hand och kringflägtades af hennes långa, silkeslena lockar. Men hans utseende var lugnt; endast ögat strålade af outsäglig sällhet.
— Maria, Maria! mins enkleken! — ropade modern, då de, utan uppehåll, mer än vanligt länge fortsatt valsen.
Moderns röst återkallade Maria till sig sjelf. Ack, ända dittills hade hon glömt hela verlden, ja, allt utom Gustaf.
Valsen slutades. Gustaf tryckte sakta Marias hand och förde henne åter in i salongen, der han hemtat henne.
