Sida:Handbok för Dryckers Beredning-1835.djvu/102

Den här sidan har korrekturlästs

Bihang.

Förr än jag slutar, anser jag nödigt att här lemna några underrättelser om de olika sätten att koka sockret, isynnerhet då wid åtskilliga af ofwannämnde drycker särskilta grader för kokningen erfordrades, hwarom mången af mina läsarinnor möjligtwis torde sakna tillräcklig kännedom.

Om man till sockerkokningen tager fin melis, så behöfwer detta icke först renas, d.w.s. urkokas i strömwatten, utan man lägger en godtycklig mängd uti en djup kastrull af koppar och påtänder elden derunder, om möjligt, af något hårdt trädslag. Så snart sockret riktigt kokar, omrör man det med skumslefwen, och borttager med densamma det orena, som simmar ofwanpå; flyter sockret då i breda droppar från slefwen, så har man den första graden. Härefter låter man sockret koka ännu en god stund och försöker det derefter på det sätt, att man höjer skumslefwen högt öfwer kastrullen, då sockret bildar en tråd hwarwid en perla hänger; drager tråden sig tillbaka och affaller droppan eller perlan, så har man andra graden. Kokar sockret ännu en stund och man förnyar samma försök, så sitter perlan qwar wid tråden, och detta är tredje graden.

Sedan sockret hunnit till denna grad och derefter fått koka ännu en liten stund, tager man ut skumslefwen och låter sockret afrinna, hwarefter man blåser på slefwen; sätta sig då blåsor bakom slefwens hål eller bortflyga sådana små blåsor, så är detta kännetecknet, att man hunnit till fjerde graden, och