wälsmak genom öfwerdrifwen styrka. Wid en riktig proportion af theblad till wattenqvantiteten, måste thewattnet wara gult eller grönt, men aldrig brunt.
Hafwa wi nu warit så lyckliga att hos köpmannen finna en god thesort, så böra wi ock wara måne om att wäl bewara densamma, att hwarken den genom fuktighet tager någon skada, eller dess fina aromatiska krafter bortdunsta. Till de bästa förwaringskärl rekommendera sig således glasflaskor eller postlins-thedosor, som alltid böra wäl tilltäppas.
Chineserne prässa en saft ur thebladen, hwilken de sammankoka på kol, till dess den erhåller samma fasthet som wårt lakris, hwarefter den genast fylles i formar af åtskilliga figurer och deri förwaras. De förnäma Chineserne betjena sig deraf, för att i hast bereda deras faworitdryck, på det sätt, att ett stycke, stort som en böna, kastas i sjudande watten, hwari det upplöses. Då thebusken hos oss ej är inhemsk, kunna wi ej stjäla konsten från dem att göra theextrakt.
Surrogater för Thé.
Bland wåra inhemska wäxter äro blott få, som skulle kunna begagnas såsom surrogater för theet. Så kryddhaltiga och wälluktande några än äro, och till följe deraf begagnas i stället för the, som t. ex. citronmeliss, sura körsbärsblad, jesuitthe o. d., så behaga de dock sällan en thekännarinnas läckra tunga. Endast rosenbusken, hallonbusken och smultronståndet äro surrogater, som någorlunda kunna ersätta det utländska theet. Rosenbuskens späda blad, äfwensom unga smultronblad afplockas, så snart de om wåren framskjuta, renas och skiljas från stjelkarne, likwäl utan att twättas. Hwad smultron beträffar, bör man om möjligt, uppsöka dem i bergstrakter, emedan de som wäxa på låqa, morasiga ställen äro obehagliga för wårt ändamål. Dessa samlade och rensade blad torkas derefter på en luftig och beskuggad plats, hwarvid man ofta bör wända dem. För att äfwen
