Sida:Handbok för Fiskare.djvu/101

Den här sidan har korrekturlästs
103


 53) Eller:

Man steker oxlefwer tils den får en widbränd lukt, binder en bit deraf fast wid håfwen; så går äfwen Fisken gerna på.

54) En besynnerlig Fisk-konst.

Man kokar en hafregröt uti en stor kruka; så snart gröten anlagt sig wäl wid krukans inre bräddar, tages hon af elden och den tunna gröten hälles ut. Då detta är gjordt sättes krukan åter på elden, hwarest man låter henne stå tils den wid bräddarna fastnade gröten blifwit rätt brun och luktar starkt. Härpå gör man fullt med hål rundtomkring krukan, och tar med warsamhet ut botten inunder. Sedan binder man wid nedra öpningen, der bottnen warit, en notposse wäl fast, och wid den öfra fästas en stång eller snöre, medelst hwilket krukan sänkes warsamt ned, så at notsäcken kommer at wara inunder och krukan står uprätt, så skall man snart med förundran få se huru Fisken talrikt löper intil och kryper in uti krukan; men, då botten är borttagen, stadnar uti den widbundna possen, och drages up.


55)
G 4