tid wänder Sillen om ifrån de Flandriska kusterna, och styrer sluteligen sin kosa til Nordsjön, förborgar sig der, sedan hon kringstrukit hela England, til Maij och Junii följande året.
I Januarius och Februarius går en del deraf, i stora skarar, til Södersjön, hwarest den wid Enkhuysen fångas i stor mängd, rökas och beredes til stråböckling; men hon är då ganska mager och utmattad af den långa färden.
Rörande Sillfångsten äro af de fordna General-Staterna åtskilliga förordningar utfärdade, hwilka af Fiskare strängeligen måste iakttagas. Uti dessa förordningar är påbudet at ingen Holländsk Fiskare må tilfoga någon Engelsk undersåte det ringaste förfång, eller annars göra honom intrång; at alt tilgår ärligt och upriktigt wid fisket, så at intet underslef begås, och ingen Sill säljes förrän den legat tie dar i salt.
Den som icke känner Holländarens ihärdiga natur, skulle aldrig kunna tro, at dessa sjömän årligen fånga en så obeskriflig mängd Sill, som de widare
