hwarken detta, ej heller håfwar, så wäl som nät.
C.At fånga Ål på et lustigt sätt, och til stor mängd.
Det är bekant, at Ålen, åtminstone en god tid, kan lefwa, lika så wäl på torra landet som i wattnet. I synnerhet går han up på landet wid sin parningstid, då man trott sig observera at han befryndar sig med ormar: dock detta hör ej hit.
Wanligtwis beger Ålen sig i land i Junii och Julii månader, då ärterna blomma och skjuta ut frukt-skidor: denna wäxt älskar Ålen öfwermåttan; hwarföre han ock lätt kan fångas, om man man blott tar en bit af fruktbaljan och sätter på kroken. Ofta kan Ålen hela halfwa timen bala up uti de gröna ärtåkrarne; och lemnar då tämeligen härjande sporr efter sig der han framfarit, så at landtmannen ofta förundrar sig, hwilken kan hafwa så illa tilpyntat hans aflägsna ärtåker, som han tyckte borde wara fredad: och detta har icke warit någon annnn gäst än Ålen.
