48
Ålen anträder sin resa til lands om aftonen efter solens nedgång, och wänder tilbaka före dess upgång, och ännu daggen glänsar i gräset.
Om man nu wet at Ål finnes uti en flod, sjö eller annat watten, och någon ärtåker är i granskapet, icke för mycket långt från stranden, så går man om aftonen ut och lägger sig på lur, för at utröna hwad wäg Fisken tar. Den kommer, alt efter som wattnet är rikt deraf, i större eller mindre skarar öfwer stranden, och fortsätter sin kosa til ärtåkern. Då den här har hushållat til inpå morgonen, så wänder han til baka, och tager då aldeles samma wäg som den anlände.
Så snart ålen marcherat förbi, gör man et någorlunda bredt dike twärt öfwer ålwägen, som bör wara et eller et och et halft spadstick djupt: den upgräfda jorden upkastas på den sidan som wetter åt wattnet, så at der formeras liksom en liten damm; men den kanten af grafwen, som wetter åt ärtåkern, måste wara jämn och utan uphöjning. Då nu Ålen kommer tilbaka, så störtar han i grafen, (emedan
