50
watten, der han afsköljer sig, och åter blir munter.
Om ingen ärtåker befinnes nog nära intil wattnet, så kan man upskära litet grönt ärtris med blommor och skidor, och strö ut detsamma et stycke från stranden efter råd och lägenhet. Ålen känner lukten och följer den efter. I detta fall måste ärtriset ömsas för hwar gång, och nytt strös i stället, hwar afton man ärnar anställa denna fångst.
Ehuru detta fiske synes något mödosamt, är det dock ganska nöjsamt, och betalar rikeligen mödan. Ty om man är färm, och har tilräckligt hjelpare, så bör ingen Ål slippa undan; och efterhand kan man genom detta fiske bemägtiga sig all den Ål som wattnet hyser i sit sköte. Jag har sjelf flera gånger genom dessa anstalter, på en enda natt, fångat hundrade Ålar och deröfwer. Man behöfwer ej frukta at afweln härigenom helt och hållet förstöres, ty den smärre Ålen går aldrig up på landet.
