öfwerflödig i denna lilla Afhandling. Ty ganska lätt kunde en som är begifwen på detta tidsfördrif, af okunnighet råka i answar och fara.
De större segelbara och fiskrika watten äro wanligen, mot en årlig faststäld afgift til det Almänna, förpagtade til wissa personer, och det för något wisst distrikt, och på wiss tid. Derföre är det icke rådligt för någon, at befatta sig med fiske i sådana floder, hwilka, likasom skogar för jagten, höra under Landsöfwerhetens uteslutande rätt. Ty den som fiskar i en annans watten kan, enligt rikets stadgar, så wäl i anseende til beskaffenheten af personen, som af sjelfwa gerningen eller fisket, efter omständigheter pliktfällas eller dömas til döden. Dock göres wanligen icke så stort afseende på krokfiske, och de flesta Landsherrar tillåta det gemenligen åt hwilken som helst.
Men den, som fångar Fisk ur fiskdammar, sumpar, canaler och andra tilslutna förrådswatten, antingen det sker med krok, eller annan redskap, eller med blotta händerna, kan, om han blir
