öfwerkommen och gripen, efter rikets stadgar, straffas som en tjuf, antingen med landsförwisning, eller med andra straff, efter brottets storlek och beskaffenhet. Ty hwarje skada, som å wår egendom eller besittning af andra tilfogas oss, kan som tjufnad anses, och bör som sådan bestraffas.
Deremot har man rättighet at fiska uti alla de watten, som äro fria och icke förpaktade, eller lyda under någons ägande rätt särskildt; så at man med skäl och rätt kan anklaga den, som wil förhindra en detta.
Det som nämdes om tjufnad är äfwen at förstå om de watten, der Kräftor hållas i förråd; såsom ock om Forellsumpar och Forelldammar.
Hit hörer äfwen Utter- och Bäfwerfångst, som äfwen räknas som et anhang til regalierna och jagträttigheterna; hwarföre ock, om en Utter fångas på torra landet, i skogen, den kommer at tilhöra Egendomsherren för den jagt-trakten: om åter Uttern fångas i watten, så tilkommer han den, som der
