honung, derefter i solen at torka; hwarefter det bindes wid trådar och hänges i wattnet.
Man bor äfwen taga roten af ståndört eller hwita nattvioler deribland[1]; dessa rötter böra wara upgräfna i Maj, tre dagar efter nytändningen. Roten kännes igen af twänne utstott som sitta nedtil (ibland trenne). Om man med en sådan blandning gnider händer och skenben, så kommer Fisken en så nära at han med händerna kan gripas.
11) Et annat sätt at bringa Fisken tilsamman på et ställe.
Man tar god råg, sjuder den i watten tils han spricker, och lägger honom derpå i en posse af fint linne, hwilken sänkes ned i wattnet på et rent ställe, der ingen gyttja är; så samlas Fisken deromkring i myckenhet.
12) Eller:
Man tar oxblod, getblod och gumseblod; widare: komist ur småtarmarna,
- ↑ Orehis bifolia Linn.
