Sida:Handbok för Fiskare.djvu/84

Den här sidan har korrekturlästs
86


tymjan, dosta[1], poleja[2] mejram, lök, och windrägg, likamycket af hwardera; litet fett af oxe, get och gumse, efter behag; arbetar alt tilsamman, och gör deraf små kulor, som kastas uti wattnet en time förrän man wil fiska, så kastar man wisst icke ut sin fiskredskap förgäfwes.

 13) Eller:

Man kokar korn i watten tils det upswäller, och sjuder derpå up det med tilsats af lakrits, samt äfwen litet agnfisk eller annan lockmat och honung; man knåder det tilsamman och låter det hårdna til en fast deg. Denna deg förwarar man wäl i en låda.

Då man nu wil fiska på något ställe, så tar man af denna massa en klump, stor som en walnöt, och kokar den i en ny obrukt kruka, med litet lakrits och twå händer fulla friskt korn, tillika med watten så mycket nödigt är. Krukan lemnas at stå öfwer elden tils alt wattnet är bortdunstadt, då man

uptager
  1. Origanum vulgare Linn.
  2. Mentha pulegium Linn.