Om bottnen på något ställe är så full af läger, qwistar, eller andra förhinder, at man der icke kan lägga ut sin fiskredskap, så behöfwer man blott kasta ut litet isop på stället; hwaraf Fisken genast beger sig från stället, och kommer fram ur sina smyghål, emedan wattnet antager af isopen en smak, som Fisken omöjligt kan tåla. Derföre behöfwer man förut blott upställa sina nät i grannskapet på något tjenligt ställe, så löper Fisken på dem.
Äwen omtalar Natural-Historien at en Fisk skall finnas i hafwet, som på Latin kallas Sorgus, och på Tyska heter Get-parss. Denne Fisk har en synnerlig böjelse för getter; så at han redan i wattnet, på längre afstånd, kan blifwa warse hwar de finnas; och om getterna gå nära stranden, så simmar Fisken icke allenast derintil, utan spritter äfwen up på landet til dem.
Men om getterna wada ned i sjelfwa wattnet, såsom de ofta pläga göra wid stark hetta, för at swala sig; så simma nämnde Fiskar intil dem, sleka dem, och blifwa derunder ofta fångade. Äfwen betjena fiskare sig ofta af en list,
