och surt; om så är, lägges hälften af den kokta substansen (N:o 464) deruti; emedlertid wispas några ägghwitor till skumm och slås dertill; hwarefter blandningen sättes på frisk eld att uppkoka 2 à 3 gånger, till dess den skär sig. Nu twättas en förut ren ylleduk uti flera watten, att den ingen osmak kan gifwa ifrån sig; sedan bindes den öfwer en upp- och nedwänd stol, geléen slås uti duken, tillika med några skedblad barbarissaft, att genomrinna flera gånger, till dess geléen blifwer klar och har wacker färg, som bäst synes om man låter litet deraf rinna uti ett glas; sedan hälles den uti geléskål att der stelna, och serveras sålunda.
N:o 467. Hwitt Hjorthorns-Gelé.
Detta göres på samma sätt, med citron, socker och substans, men ingen barbarissaft får komma deruti. Då geléen är klar, hälles den uti geléskål att kallna; man kan äfwen ösa den uti koppar, och, då den stelnat, är den färdig. - Om någon af dessa Geléer tillredes för sjuka, ihälles rhenskt win efter smak, innan blandningen hälles i silduken.
N:o 468. Gult Gelé.
Geléet kokas som det föregående, af socker, citron och watten, att det får god smak; substansen lägges deruti och får friskt koka, samt klaras med ägghwitor. Då den har gått genom duken, så att den är klar, wispas till ungefär ett stop gelé, 6 ägg-gulor, hwarmed geléen sättes på frisk eld, att
