Sida:Handbok wid den nu brukliga Finare Matlagningen-6 upl.djvu/250

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
242
Sylter.

N:o 525. Att sylta swarta winbär.

Bären repas af stjelkarne, och blommorna bortklippas nätt; hwarefter bären wägas, och dertill tages lika mycket socker, som med litet watten kokas till en tjock sirap, i hwilken bären läggas att koka tills de blifwa klara, hwarefter de lyftas af elden och skakas tills mesta hettan är afgången. Emedlertid kringsqwalpas burken inuti med litet sprit, som sedan uthälles, hwarefter syltet ditslås att förwaras.

N:o 526. Rödt Winbärs-Gelé med Hallon.

Till fyra kannor röda winbär tagas twå kannor hallon, hwilket alltsammans, tillika med ett halft stop watten, slås uti en syltkittel att koka, tills bären lemnat all saften ifrån sig. Då uppösas de på en hårsigt, att saften utan påtryckning kan afrinna; hwarefter saften wäges, och sedan lika mycket socker, hwilket sednare lägges i syltkitteln, hwaruti ett halft stop watten slås. Då sockret är smält, dithälles saften, att under flitig skumning friskt koka, till dess en droppa deraf trådar sig mellan fingrarna; hwarefter syltet lyftes af elden och röres tills mesta hettan är afgången; då hälles det i burkar att förwaras. När det är wäl kallt, öfwerstrykes geléet med en fjäder, doppad i franskt bränwin, samt öfwerbindes med waxadt papper.

N:o 527. Rödt Winbärs-Gelé utan Hallon.

Göres på samma sätt som det föregående;

men