oxen, att benet blir midtuti stycket, enligt Engelska sättet, så att det kan stå på fatet då det anrättas; hwarmed förfares sålunda: till hwarje pund kött tagas 4 lod salpeter, 2 lod socker, 2 näfwar salt och en kanna brunnswatten. Köttet ingnides med sockret och salpetern, samt af saltet och wattnet göres en lake, hwari köttet lägges med någon tyngd ofwanpå, som hwarannan dag aflyftes, då köttet wändes. Efter fjorton dagar kan köttet kokas, men wattlägges ej. På detta sätt saltadt, håller köttet sig allenast uti sex weckor.
N:o 601. Att salta Renkött till rökning.
Den som behagar kan nätt bortskära benet från köttet, som ingnides med sammanblandade groft stötta: ett theskedblad salpeter, ett dito peppar samt ett ingefära, några lagerbärsblad och ett knappt qwarter fint salt till hwarje pund kött, som nedlägges i ett passande kärl, hwarest det får ligga i fjorton dagar, om benet är bortskuret, hwaromicke, i trenne weckor, efter hwilken tid det upptages och rökes lindrigt. — På samma sätt behandlas hjortkött, som äfwen blifwer ganska godt.
N:o 602. Pölsa.
När färska kållappar äro kokta, uppläggas de att kallna, hwarefter de, tillika med några rödlökar, sönderhackas fint, och läggas sedan i en torr gryta, som sättes på ej för stark eld, då salt och stött starkpeppar jemte
