samt påspädes med friskt watten, i stället för det som derunder inkokar, att alltid samma mått bibehålles. Sedan upphälles det att swalna, och när det är ljumt, ilägges ett halft stop god jäst, hwarefter drickat öfwertäckes. Nu får det stå tills det är nära utjäst och börjar lägga sig: då tunnas det med både jäst och humla, samt sprundas straxt. När det sålunda stått i åtta dagar, aftappas det på buteljer, hwilka korkas wäl och läggas i källaren. Om, när jäsningen nära upphört, drickat silas och genast tappas på buteljer, så bornerar drickat bättre när deraf nyttjas, men blir ej så klart, som när det legat på kärilet några dagar. Detta dricka är ganska godt, surnar icke så snart, och kan anwändas som annat dricka. — Den här anförda proportion af sirap måste noga följas, ty om för mycket sirap tages, så blir brygden deraf skämd.
N:o 610. Honings-Dricka.
Twå skålpund honing och 6 lod humla kokas en och en half timma med sju och en half kanna brunns- eller källwatten; när det swalnat och humlan är frånsilad, ilägges ett halft qwarter jäst, och när det wäl utjäst, wispas dertill 4 ägghwitor samt hälles på ankare, der det bör ligga 3 dagar innan det aftappas. — Af en halfankare fås 19 buteljer dricka, som bornerar bättre om man lägger ett russin i hwarje butelj. — Observeras: Proportion af humla får ofta ökas eller minskas efter humlans godhet och styrka.
