N:o 175. Stekt Skinka med Äppelmos.
En färsk skinka hugges i wacker fason, lägges i långpanna och påslås med tillräckligt watten, samt införes i en het ugn; då swålen synes bränd, aftages den, och skinkan öfwerströs med sammanblandadt stött socker, litet fint stött peppar, salt och rifwet bröd, hwarefter den åter insättes i ugnen att få wacker färg. När den serveras, gifwes äppelmos dertill.
N:o 176. Glaserad Skinka.
När skinkan är kokt, flås swålen, på wanligt sätt, nätt bort, och i dess ställe bredes en ren handduk strax öfwer skinkan, för att draga flottet åt sig; sedan wispas 4 à 5 ägghwitor till hårdt skum, hwari lägges ett struket matskedblad florsigtadt socker till hwar ägghwita. Nu aftages handduken, och skinkan öfwerstrykes i hast med ägghwitsskummet och öfwersigtas med socker: haf då tillreds ett skedblad barbarissaft, blandadt med sigtadt socker, hwari doppas en pensel, och dermed målas hwad fasoner man behagar på den öfwerstrukna skinkan, hwarefter den genast insättes i swag ugnswärme, att glasuren får torka, men ej brynas. Att på detta sätt glasera skinka, anses för gammalmodigt; men mera modernt är, att, sedan skinkan är kokt och swålen afdragen, öfwerströ den med rifwet bröd och litet socker; om skinkan är färsk, blandas litet fint salt deribland, hwarmed den insättes i ugnen att litet brynas.
