Himmelen. Men när han hadhe skapadt Mannen/ sadhe han: Thet är icke gott/ at menniskian är allena/ Jagh wil göra honom ena hielp/ then sigh til honom hålla må. Tå lät HERREN Gudh falla een tung sömpn på menniskiona/ och widh han soff/ togh han itt aff hans sidhoreff/ och vpfylte kött j samma stadhen/ och HERREN Gudh bygde ena quinno vthaff reffuet/ som han vthtagit hadhe aff Menniskione/ och hade henne fram för honom. Tå sadhe Menniskian: Thetta är doch been aff minom benom/ och kött aff mino kötte/ hon skal heeta Manna/ therföre at hon är taghen vthaff mannenom/ Förthenskul skal een man öffuergiffua fadher och modher/ och bliffua widh sina hustru/ och skola warda til itt kött. Therföre skolen j icke twifla/ at Echtenskaps ståndet är Gudhi behaghelighit/ allthenstund han skapte Adam sina hustru/ och förde henne sielff til honom/ och gaff honom henne til hustru/ betygandes ther medh/ at han än nu i thenna dagh/ hwariom och enom sina hustru tilfoghar lijka som medh sin eghen hand. Hwarföre och Christus Gudz Son Echtenskaps ståndet så högdt ähradhe/ medh sin närwarelse skenck och vndertekn j Cana j Galilea/ Ther medh han wille betygha/ at Echtenskaps ståndet skal ährligh hållas ibland alla/ och at han altijdh wil bewijsa Echtefolck sin Guddomlighe hielp och bijstånd/ ja och tå/
när man minst förmodhar.
