han lätt beräkna, att, om A har någon spader, detta måste vara spader kung. C drar följaktligen spader äss, kungen faller hos A och damen hos B. C fortsätter med spader tia, A kastar hjärter knekt och visar därmed, att han ej har några ruter, hvilka han i så fall skulle kastat. B kryper med spadersjua. Spelet har nu följande utseende:
A:
B:
C:
Spelet är nu klart. C fortsätter med spader, A kastar sina hjärter och B nödgas vid fjärde spaderspelet taga öfver med spader knekt, hvarefter återstående stick blifva hans och han har gått kodilj.
Naturligtvis kan detta spel spelas äfven på andra sätt, men med den ogynnsamma sits, som korten i ofvanstående exempel hafva, kan spelaren aldrig undvika att bli kodilj. Då C i andra spelet spelar sin hjärter trea, antyder han därmed för A, att hjärterfärgen ej kan användas för att göra spelaren bet. Då A kommit in i spelet, kan han därför fortsätta att spela hjärter, men denna gång sina högsta hjärter för att taga bort B:s hjärter, på det han ej må ha dem som utspelskort. Då B fått slut på sina hjärter, spelar A sin ruterfemma. Sedan A spelat ut sina hjärter, har spelet följande utseende:
