genomlevde min förgätna ungdomstid på nytt. Jag salt vid fulla köttgrytor vid fester och höjde min stämma till sång, och jag dansade under sång av män och unga flickor och vid dånet av valrosstrummor. Och Passuk höll min hand i sin och gick vid min sida. Då jag lade mig ned för att sova, var det hon som väckte mig. Då jag stapplade och föll, reste hon mig upp. Då jag förirrade mig in i djup snö, ledde hon mig tillbaka till vägen. Och på detta sätt, likt en man som är berövad sitt förnuft, som ser underliga syner och fått sina tankar lätta av vin, kom jag slutligen fram till Haines Mission vid havet.»
Sitka Charley drog undan skynket för tältöppningen. Det var midt på dagen. I söder, alldeles ovanför det kulna Henderson-berget, syntes en del av den kallt glänsande solskivan, och på bägge sidorna om den flammade vädersolar. Luften var som en spindelväv av glittrande frost. I förgrunden stod en varghund med raggen styv av rimfrost, lyfte sin långa nos mot himlen och uppgav ett klagande tjut.
