adressaten vid mynningen av Bonanza Creek. Dit kom också ett annat bud, med en biljett från Freda, och även han stod på vakt vid denna strategiska punkt. Så gick det till att Floyd Vanderlip, då han kom åkande där i skymningen, fick de bägge biljetterna sig tillställda. Fredas rev han sönder. Nej, han ville inte gå till henne. Det var viktigare saker i görningen den kvällen. Hon var ju alldeles lämnad ur räkningen. Men mrs Eppingwell! Han ville uppfylla hennes sista önskan — eller rättare sagt den sista önskan av henne, som det vore honom möjligt att uppfylla. Han skulle gå och träffa henne på guvernörens bal för att höra vad hon hade att säga. Det lät på biljetten, som om det vore fråga om någonting viktigt. Kanhända att... Han smålog ömt, men tänkte inte sin tanke till slut. Det var då i alla fall tusan till tur han hade hos kvinnorna! Han rev sönder även den biljetten och strödde bitarna för alla isiga vindar, drev på sina hundar och styrde kurs till sin bostad. Det skulle bli maskeradbal, och han måste leta rätt på den kostym, han hade begagnat på operamaskeraden för ett par månader sedan. Och så måste han även raka sig och äta. Därav kom det sig, att han var den ende av de i saken intresserade, som icke visste någonting om Flossies nära förestående ankomst.
»Laga att de ä’ till hands vid vaskhålet bortom sjukhuset precis klockan tolv. Låt se att ni är påpasslig», sade han till Sitka Charley, som tittade in med den underrättelsen, att det nu blott fattades en enda hund för att spannet skulle vara fulltaligt, och att denne skulle vara anskaffad om en timme eller
