24
började rödhakesångarna sjunga med full hals. Natten var förbi.
En flod av mörka gestalter strömmade ut över den öppna platsen. Pilar visslade, och det sjöng i bågsträngarna. Reffelbössorna svarade med skarpa tungor. Ett spjut, som kastats med kraftig arm, genomborrade kvinnan från Teslin, där hon satt lutad över barnet. Och en pil dök in mellan trädstammarna och fastnade i missionärens arm.
Ingenting hejdade de framstormande. Midt på den fria platsen lågo högar av lik, men de kvarlevande rusade vidare och störtade sig mot och över barrikaden som en väldig havsvåg. Sturges Owen flydde till tältet, och de tre andra männen sopades omkull och begravdes under den framvältande människofloden. Hay Stockard var den ende som åter kom upp till ytan, han kastade undan infödingarna som gnällande hundvalpar. Han hade lyckats få tag i en yxa. En mörk hand grep tag i barnets nakna fot och drog fram den lille under hans mor. Den späda kroppen virvlade om i luften en armslängd från handens ägare och krossades mot trädstammarna. Stockard klöv gärningsmannens huvud ända ned till hakan och röjde rum omkring sig. Kretsen av vilda ansikten slöt sig allt närmare omkring honom, spjut och pilar regnade över honom som en störtskur. Solen stack upp, och de stridande svängde av och an i det purpurfärgade dunklet. Två gånger, då hans yxa fastnat för att han huggit för djupt, kastade de sig över Stockard, men han slängde dem åter åt sidan. Fallna fiender hopade sig omkring honom, han trampade på döda och döende, marken var slipprig
