30
Och den mannens namn — så som ni uttalar det — var David Payne. Oui, m’sieu, David Payne. Hela tiden tala’ hon om det namnet. Och hela tiden såg jag mig om överallt, ansträngde mig av bara tusan, men kunde inte få rätt på den fördömda karlen och fick inte heller några tusen dollars, inte. Anfäkta det!
Vasa? Ah oui. En gång kom det folk från Circle City, och de kände den där mannen. Han fanns vid Birch Creek, sa’ de. Och madame? Hon sa ’Bon!’ och såg alldeles överlycklig ut. Och hon sa till mig: ’Pierre’, sa hon, ’sela på hundarna. Vi ska resa nu genast. Om vi finna honom, ger jag er tusen dollars till.’ Och jag svara: ’Oui — nu genast? Allons, madame!’
Och då trodde jag förstås, att jag var säker på mina tvåtusen dollars. Men jag var så tusan heller! Det kom flera från Circle City, och de sa, att den där David Payne hade rest till Dawson för lite se’n. Så madame och jag reste inte alls.
Oui, m’sieu. Den dagen sade madame: ’Pierre’, sa hon och gav mig femhundra dollars, ’gå och köp en båt. I morgon ge vi oss av uppåt floden.’ Ah oui, i morgon, uppåt floden — och den fördömde Sitka Charley lät mig också betala femhundra dollars för båten. Anfäkta det!»
På det sättet gick det till — sedan Jack Coughran dagen därpå hade talat om vad han visste — att Dawson började undra vem David Payne kunde vara och i vad mån hans tillvaro kunde ha någon betydelse för Karen Sayther. Men samma dag, alldeles som Pierre Fontaine hade sagt, stakade sig mrs Sayther
