P. S. Hans Nåd har samtidigt härmed underrättats om Hennes Nåds ankomst. Skulle någon särskilt folkilsken tjur finnas, så bör den flyttas till någon av utgårdarna. D. S.
Vickberg höjde ögonbrynen, sänkte dem, drog dem samman och djupt ned, så att endast helt litet av de grågula ögonen skymtade fram ur sina djupa hålor. En var kunde se, att hovmästaren var en man, på vilken ett tungt ansvar vilade.
Men han fattade raskt sitt beslut. Han tog silverrovan från bordet, och då Johnsson, som formligen lyste av nyfikenhet ville kvarhålla honom, ryckte han beklagande på axlarna och sade i dämpad ton:
— Det har verkligen hänt någonting, mina herrar.
Med avmätta men hastiga steg lämnade han rummet. Då han såg fru Enberg fet och röd och lat vila på bänken under kastanjen, skakade han otåligt på huvudet.
— Skynda sig, människa! Om två minuter slår hon halv. Ska vi kanske bli förargade på förhand?
— Skynda sig själv! Filbunken står i förstugan.
De tunna, damaskinsydda benen spindlade i väg uppför den höga stentrappan. Minutvisaren stod ängslande nära slaget. Och hovmästaren hade en obehaglig känsla i den del av ryggen, som vid tre olika tillfällen varit i intim beröring med herr baronens stövlar.
I den källarkalla, mörka förstugan fann han brickan. Med en tränad rörelse ställde han den på högra handens fingerspetsar och skyndade uppför den trånga spiralen, som ledde till hans nåds sovrum. Nu kände han sig lugnare. Men sanningen att säga hade han aldrig förr varit så nära att försumma sig. Under
