tycker riktigt, jag ser, hur de hänger med öronen. Förbaskade valpar! Titta där så det gamla nötet Vickberg krumbuktar — tänk att han ska vara så snål efter att få en slant! — Men jag tycker de är tre — vem kan den tredje vara? Å, du ska få se, att det är häradshövdingen! Jaså, han stannade inte över natten han heller; då blev det inte många nattgäster, då. — Där kommer bestämt Jakob.
— Kommer han hit?
— Ja. Jag förstår då inte, var han har hållit hus hela kvällen?
— Han har varit hos hans nåd. Tror tant, att han har reda på något? På det här?
— Hos hans nåd? Nej, då vet han nog ingenting. — Men vad i all sin dar har han gjort hos hans nåd?
— Det vet jag inte. Jag hörde bara, att onkel ville tala med häradshövdingen och Jakob.
— Se så där ja! Nu ska ni få se, att baron ställer till något nytt elände med pojken. Men det vore väl också själva håken, om inte jag —
— Har du Blenda här, mor? Lena sa’, att hon skulle vara här.
— Det var värst, va du låter andtruten. Va har du haft för dig?
— Jag! Ja, om du det visste — så visste du nästan mer än jag. Var har du Blenda någonstans? Kors, är det byltet i sängen? Varför ligger du där? Är du sjuk? Gråter du?
— Kära hjärtanes låt flickan vara i fred
— Nej, det kan då inte falla mig in. Vad är det med henne?
— Å, hon råkade få höra, hur de där fina herrarna talade illa om hennes mor. De hade druckit för mycket naturligtvis, men det känns ju i alla fall
84