bestående. Först under 1800-talet inträdde en ändring i den officiella uppfattningen på svensk sida. Då ansåg man att hindret för svenska fartyg att anlöpa holländska hamnar i kombinerad fart liksom att deltaga i den holländska kolonialhandeln var en allvarlig olägenhet — såsom Chydenius framhållit i sina skrifter mot produktplakatet redan 1765 — och att retorsionsplakatet därigenom blev en större olägenhet för Sverige än produktplakatet var för Nederländerna. Efter att temporärt ha varit upphävt vid olika tillfällen, sattes det förra sista gången i funktion år 1819 samt upphävdes definitivt först år 1827, 98 år efter sin tillkomst, då i sammanhang med produktplakatets upplösning, såsom i sinom tid skall förklaras.
8
Utveckling under Frihetstiden Vad man kan kalla produktplakatets inre politiska historia under resten av 1700-talet är snart berättad. Som vi sett, fanns det ej mycket av rent principiella betänkligheter mot åtgärden ens under förberedelserna, och när produktplakatet jämte 1726 års förklaring kommo för godkännande till 1726—27 års riksdag, hade ständerna blott beröm för saken och för Kommerskollegii förvaltning. Den enda och efter vad man kan se alldeles verkningslösa invändningen kom från Emanuel Swedenborg, som i sammanhang med frågan om ”expediterna” ånyo i bergslagens intresse protesterade mot att städerna gynnades, bland annat också genom en sådan åtgärd som produktplakatet. Och det stannade ej vid detta gillande av vad som redan gjorts, utan produktplakatet började redan vid sin första riksdag att betraktas som en hörnsten i det ekonomiska
