gel materiella behov, den senare konstbehovet, men det andrar ej i och för sig deras förhållande till ekonomien.
I stället ligger ekonomien i sambandet mellan de två sidorna av människolivet, å ena sidan vad man önskar uppnå och å den andra sidan vilka medel man har för att uppnå det. Den ekonomiska vetenskapen betecknar dessa två sidor med de kanske något för begränsade uttrycken ”efterfrågan” och ”tillgång” samt ser sin uppgift i att förklara förhållandet dem emellan. Sättet att täcka efterfrågan av alla slag, anpassningsuppgiften mellan mål och medel är vad det gäller, medan målen alldeles särskilt, men i grund och botten också medlen, ligga utanför det ekonomiska livets område. Om människorna böra sätta sitt materiella välbefinnande framför sin själs frälsning är en fråga som aldrig kan besvaras från ekonomiska utgångspunkter, och lika litet låter sig detta göra med den frågan, om riklig tillgång på bostad, på kläder eller på mat är att föredraga, eller om vegetabilisk näring är lämpligare än animalisk, rågbröd än vetebröd. Och liksom alltså efterfrågan (eller de bakom denna liggande mänskliga behoven) undandrager sig ett bedömande från ekonomisk synpunkt, är detsamma fallet med tillgången. Om åttatimmarsdagen i och för sig är lämplig kan ej vara en rent ekonomisk fråga, men väl det förhållande mellan tillgång och efterfrågan som den åstadkommer.
Ingen som klargjort för sig ekonomiens innebörd kunde därför komma på den idé som förfäktas av en tysk filosof, nämligen att samhället skulle ”tredelas” och en av dess delar omfatta ekonomien. Denna kommer in i all samhällets liksom i all den enskilda människans verksamhet; ingen välgörenhet, ingen religions-
