tilistiska systemet, men den tränger sig ej mycket fram, utan i det stora hela följer bevisföringen samma empiriska linjer som hundra andra, ehuru visserligen skickligare än de flesta, med stöd i ämbetsutlåtanden och riksdagsbeslut, memorialer och statistik, i medveten anslutning till bruksintressets och de mindre stapelstädernas opposition från Frihetstidens början. I själva verket visar den förbittring skriften väckte i främsta rummet blott hur heligt produktplakatet ansågs vara; att däri se källan till rikets vanmakt var därför något som måste väcka alldeles särskild fasa.
Något påtagligt resultat nådde Chydenius icke i fråga om produktplakatet. Tankar liknande hans blevo visserligen något vanligare under Frihetstidens återstående år, och åren 1771 och 1772 gav rent av en ledamot av Kommerskollegium, assessor Forséen, inom ämbetsverket uttryck åt alldeles samma uppfattning som Chydenius, vilket föranledde ingripande av ständernas handels- och manufakturdeputation samt handlingarnas tryckning.[1] Men omedelbart efteråt inträffade Gustav III:s statsvälvning, och därmed upphörde Frihetstidens feberaktiga diskussion av alla offentliga frågor nästan som när man fäller ner en ridå; det var som om människorna icke längre kunde hålla intresset uppe för samhällsproblemen. Hela Frihetstidens märkliga ekonomiska diskussion står därför i viss mån som en isolerad företeelse, utan förmåga att sätta synliga spår i den följande utvecklingen.
- ↑ Kongl. Commerce-Collegii Protocoll, med Assessoren Forséens afgifne Yttrande ..... Jemte Kongl. Commerce-Collegii yttrade Tankar öfwer den del deraf, som rörer 1724 och 1726 Års Kongl. Förordningar om Sjöfarten, eller det så kallade Product-Placatet (Sthlm 1772).