Skogman, det betänkliga i ett system som skadade både produktion och konsumtion samt satte medlet, sjöfarten, framför målet, avsättning av svenska produkter — i ny dräkt samma kritik som järnhanteringens män från början framfört. Men det avgörande var förhållandet till främmande makter, dels till unionslandet Norge, dels till andra länder, som voro beredda att utöva repressalier mot svensk sjöfart eller redan skridit därtill, emedan Sverige utestängde deras fartyg.
Den första breschen i produktplakatet slog unionen, i det att Norge naturligt nog först av alla länder befriades från dess tillämpning (1825); men under de följande tre åren var det som de avgörande förändringarna företogos. Svenska regeringen skulle gärna ha slopat produktplakatet helt och hållet mot England, om motsvarande befrielse från den engelska navigationsakten hade kunnat fås för detta pris, men det gick icke för sig, och man måste därför i en traktat av år 1826 nöja sig med en invecklad halvmesyr, byggd på 1825 års engelska navigationsakt. Härigenom utsträcktes produktplakatets tillåtelse för England att med egna fartyg införa ”landsprodukter” till att gälla också nederlagsgods, d. v. s. alla i England inlastade varor, och t. o. m. från andra länder fingo de engelska fartygen införa främmande varor, blott med en rad viktiga undantag, som innefattade produktplakatets särskilda skötebarn salt och spannmål. Denna traktat fick sin stora betydelse på grund av Englands ställning som det viktigaste sjöfartslandet, men de följande uppgörelserna med andra länder gjorde på mycket mer direkt sätt slut på produktplakatet. Redan samma år 1826 upphörde förordningen att gälla gent emot Dan-
