VII
LÄRDOMAR AV 1800-TALETS SVENSKA HANDELSPOLITIK
Närmast i anslutning till vad som sagts i slutet av
nästföregående uppsats om den gamla svenska
sjöfartspolitikens upplösning under 1800-talet skall här med
några få streck antydas, vad man kan lära av
motsvarande, parallela och dock olikartade utveckling på
den egentliga handelspolitikens område; det är här
fråga om en mycket praktisk och aktuell lärdom. Till
utgångspunkt tages en något litet tidigare avhandling
av doc. Arthur Montgomery än den i förra uppsatsen
åberopade (Svensk tullpolitik 1816—1911; Tull- och
traktatkommitténs utredningar och betänkanden I;
Sthlm 1921).
Man kan studera handelspolitiken på två sätt. Först
och främst kan man rent principiellt undersöka, vilka
verkningar det ena eller andra ingripandet i
utrikeshandelns gång har för ett land och därifrån sluta till
protektionismens eller frihandelns lämplighet under
olika förhållanden. Det är vad den egentliga
nationalekonomien gör, och den kommer därvid fram till
resultat, som ha värde både genom den inblick de bereda
i allmänna ekonomiska sammanhang och som bidrag
