handelstraktaters handelspolitiska verkan. Denna beror uteslutande på i vilken anda de ingås. Därvid är det t. ex. högst betecknande, att man vid tiden omedelbart före de franska traktatförhandlingarna ansåg det ”uppenbart”, att tiden var olämplig för tullförhöjningar, nämligen emedan traktaten var avsedd att underlätta samfärdseln mellan länderna. Under vår egen generations traktatpolitik ha tvärt om traktaterna som man vet alltid just fått tjäna som anledning till (eller förevändning för) omredigeringar av tulltaxan i protektionistisk riktning — för att ”stärka vår handelspolitiska rustning”, som det heter; och följden av den nya tulltaxa som traktaten föranlett, plus denna traktat själv, har blivit nya hinder för samfärdseln. Önskar man ej detta, är det därför i protektionistiska tider bättre att avstå från traktater, medan sådana däremot i frihandelstider alltid underlätta tullnedsättningar.
Till sist kan man vid studiet av handelspolitikens faktiska historia ej undgå att ge ”den materialistiska historieuppfattningen” rätt åtminstone i fråga om de politiskt maktägande materiella intressenas förmåga att forma politiken efter sitt beläte. Docent Montgomery visar i sin bok, i vilken grad jordbrukets, d. v. s. närmast böndernas, större eller mindre — väl att märka antagna — intresse i skyddet bidrog att bestämma dess öde i ett av bondepolitikerna behärskat land, som Sverige då var. Därför försvann det gamla prohibitivsystemet, sedan livsmedelsskyddet förfallit, och därför återinfördes i sinom tid livsmedelstullarna på 1880-talet, när bönderna voro i trångmål.
Att vår handelspolitik under någon period skulle ha uppstått som följd av objektiv prövning av de på det
