Sida:Heckscher Ekonomi och historia 1922.djvu/292

Den här sidan har korrekturlästs
282
VIII. ALSTRÖMER OCH ALINGSÅS MANUFAKTURVERK

kommo betydligt större mängder utländskt kläde eller andra tyger — den största posten förekommer år 1753: 49 000 alnar perpetuum till ett värde av 25 140 d. s. m. utan angivande av fabrikantens namn. 1757 (30 nov.) uppmanade Jonas Alströmer sonen att söka få avsättning för kläden och några slags tyger, i synnerhet sarger och perpets, när fjärde superkargen Grubb komme till Alingsås på väg till Göteborg, varifrån han skulle avgå till Kanton. Alströmer säger sig i sammanhang därmed för några år sedan ha levererat 3 à 400 st. ”uti huvor med Londiska vapnet” — en mystisk beteckning — vilket möjligen kan visa, att Alingsås hade andel i den nyss omtalade exporten år 1753; enligt de förut meddelade priserna pr st. skulle 350 st. ha motsvarat omkr. 8 000 d. s. m. Huruvida något verkligen såldes 1757, kan man ej se; inga textilvaror förekomma i generalpersedelextrakten för Ostindiska kompaniet år 1758, men det kan bero på att tygerna synts varit avsedda för Grubbs (hemliga) propriehandel. Tre år senare hade August Alströmer anskaffat provkläden från London av den färg och packning som användes för export på Indien och Kina, för att Alingsås skulle kunna exportera likadant (13 dec. 1760), men intet är bekant om händelsernas vidare utveckling. Även på Ryssland förefaller export åtminstone ha varit åsyftad; men man torde lugnt kunna utgå från, att exporten över huvud spelat ringa roll icke blott absolut utan även i förhållande till Alingsås’ avsättning som helhet.

En egendomligt undanskymd ställning intogo leveranserna till armén, som man skulle väntat att finna betydliga för en klädesfabrik i lycklig besittning av