stegringen anförts något helt annat, nämligen en lag i Aten, som förbjöd stadens köpmän större inköp från importörerna än ett visst belopp åt gången. I verkligheten skulle konsumenterna emellertid ha fått betala alldeles samma priser för sin spannmål oavsett detta påbud, vars verkan på sin höjd kan ha varit att överflytta vinsten av den ofrånkomliga prisstegringen från de lokala köpmännen till importörerna.
Från sin lära om prisbildningen kommer den moderna ekonomiska teorien till sin principiella förklaring av det stora flertalet ekonomiska problem: arbetslön, kapitalränta samt priset på naturtillgångarna och deras avkastning (”jordränta”), ävensom inkomstfördelningen i samhället. Det är egentligen blott en komplex av grundläggande ekonomiska företeelser som ej i allmänhet förklaras ut ifrån prisbildningen, nämligen lagarna för det vari alla priser mätas: penningen. Visserligen möter det intet hinder att även här lägga prisbildningens lagar till grund: är penningmängden stor, så ha människorna en stor, i penningar uttryckt köpkraft, och följaktligen inträder då en stor, likaledes i penningar uttryckt, efterfrågan, varav följer att de i penningar uttryckta priserna allmänt stiga; tvärt om blir förhållandet vid liten penningmängd. Vanligen formulerar man visserligen icke saken så, utan ger sin framställning den s. k. kvantitetsteoriens form, d. v. s. lägger till grund förhållandet mellan penningmängd och varumängd. I sak innebär detta emellertid blott att säga direkt vad den nyss angivna formuleringen uttryckte indirekt. Mer fylligt kommer penningteoriens grundval då att lyda: den allmänna prisnivån, varornas genomsnittliga pris — som är det omvända (inverte-
