preciationsskalan (art. 15).[1] Övriga bestämmelser ha mindre principiellt intresse.
Den följande lagstiftningen har en mer speciell karaktär och avlägsnar sig just därför ännu längre från en enkel tillämpning av skalan; till denna senare typ höra också två tidigare, något mer tillfälliga lagar (utdr. Bloch n:r 825 o. 826) om förfallna arrenden för åren III och IV (sept. 1794—95 och 1795—96).[2] Viktigast bland senare författningar är en stor och brokig lag 16 nivôse VI = 5 jan. 1798 (Bloch n:r 837), tillämplig på fastighetsförsäljningar, hemgift, bolag m. m.[3] Därtill slöt sig en särskild lag om livräntor (Bloch n:r 838). Mellan och i synnerhet efter dessa regnade det lagar för särskilda ändamål — en (Bloch n:r 851) reglerade t. ex. särskilt avtal med byggnadsentreprenörer eller byggmästare — varibland en med tilläggsbestämmelser till nivôse-lagarna omfattade ej mindre än 26 artiklar (Bloch n:r 856). Det skulle överstiga min förmåga och för övrigt knappast tjäna något förnuftigt ändamål att redogöra för innehållet i alla dessa författningar, vilkas mångfald emellertid i sig själv är betecknande; och vissa tendenser i dem äro dessutom av intresse.
I fråga om fordringar på basis av fastighetsöverlåtelser liksom i fråga om arrenden hade omräkning
- ↑ C. C. C. 15 vendémiaire = 6 okt., C. A. 2 frimaire = 22 nov. (referat under 11 frim.).
- ↑ Därtill slöt sig en lag 17 messidor VI = 5 juli 1798 (Bloch n:r 852), som delvis också tillämpade den i texten nämnda nivôse-lagen.
- ↑ En annan lag av samma dag, som kompletterar frimaire-lagen (Bloch n:r 836) bör ej förväxlas därmed; båda citeras senare ofta efter sina nummer i Bulletin des Lois, n:r 1651 resp. 1650.
