desto mer vara fallet, som bankerna själva äro i ungefär samma predikament, ja, så till vida ännu sämre ställda som nästan alla deras transaktioner innefatta kreditmoment och dessa äro fördelade på de mest växlande tidsperioder. De svårigheter att bestämma avtalens ålder, som uppstå vid transaktioner mellan privatpersoner, undgås visserligen, när man har bankböcker att tillgå; men i stället får man då bankrörelsens tallösa in- och utgående poster att omräkna. Man har därför knappast anledning att se ljust på det ekonomiska läget under den tid som måste förflyta, tills företagen själva hunnit undersöka sin ekonomiska ställning på den nya, fullständigt oförutsedda basen.
Detta osäkerhetsmoment har en mycket djupgående ekonomisk betydelse. Inskränkte det hela sig till att några tusental företag plötsligt stode med större skulder än de kunde betala och därför måste likvidera, så skulle det visserligen bli en svår stöt för ögonblicket; men man visste då åtminstone hur var och en stod samt kunde inrätta sig därefter. Då det nu i stället måste draga åratal, innan läget kan bli klart, har man däremot att vänta en förlamning av näringslivet, vars innebörd i mindre skala erfarenheterna från åren 1920—22 tillräckligt belysa.
I fråga om en hel del poster komma företagen säkerligen att vara ur stånd att fastställa uppgörelsernas datum, och även när de tro sig känna dem, liksom beloppen, äro bevisen därför i alla händelser ej kvar, varför det blir en lika tidsödande som ömtålig uppgift för domstolarna att rekonstruera det verkliga läget. I fråga om själva rättsreglernas tillämpning, d. v. s. hur stort belopp som skall betalas, är väl motsvarande svå-
