Men trots detta kan man sätta i fråga, om boken ej hör till den ekonomiska historiens hälsosammaste arbeten, nämligen så länge den endast faller i händerna på verkligt kritiska läsare, ty den tvingar var och en bland dem att tänka över fakta just i deras egenskap av ekonomiska problem. För att nämna blott ett enda exempel: Sombarts egen förklaring av stadsväsendets uppkomst lämnar mycket övrigt att önska, men han sätter fingret på en huvudsvaghet i de vanliga förklaringarna, när han framhåller orimligheten av föreställningen om stadsgrundningar genom maktbud mitt ute i en obebodd trakt — ty varmed skulle de arma stadsborna då livnära sig?
Givetvis kräves det emellertid att vara rustad till att ej blott uppställa frågor utan också besvara de frågor man uppställer, och detta går svårligen utan att ha förvärvat förtrogenhet med ekonomisk teori. Men långvariga och omfattande litteraturstudier är knappast vad som här är huvudsaken, utan den består i tankens inträning på det ekonomiska i problemen. Med rätta har det sagts, att få vetenskaper ställa sådana anspråk på läsarens självverksamhet som nationalekonomien; men just därför blir också denna självverksamhet det primära, litteraturläsningen det sekundära. Finns blott den allmänna träningen, blir det en jämförelsevis enkel sak att hämta råd ur speciallitteraturen i fråga om problem som ligga vid sidan av de centrala. Men däremot måste man avråda historiker, som vilja bereda sig för ekonomiskt historiska uppgifter, från att söka förvärva förtrogenhet med de nationalekonomiska tankegångarna genom populära skrifter. Det är tvärt om endast genom att ge sig på svårfattligare arbeten, vilka
