sonliga frihet eller bundenhet; och detsamma gäller om Belows med rätta högt skattade studier över skråväsendets historia, frågan om hantverksämbetenas uppkomst ur gårdsrättsliga korporationer av ofria o. s. v. Dylik institutionshistoria är i bästa fall ett viktigt förarbete till den ekonomiska historien men behöver ej vara ens det: sålunda har Sombart sannolikt rätt i att lantarbetarnas och hantverkarnas ekonomiska ställning och funktioner voro sig tämligen lika oberoende av skiljaktigheter i deras socialrättsliga status.
Otvivelaktigt finnas samma slags svårigheter som de flesta bland de nu skildrade även för andra specialhistoriska discipliner än den ekonomiska. Vilken roll de där spela tillkommer det endast dessas egna representanter att yttra sig om, men åtminstone a priori är det svårt att i fråga om dem tänka sig fullt lika starka motsatser mellan den vanliga historiens och fackhistoriens krav som i det nu föreliggande fallet. Ty då nationalekonomien obestridligen är den bland kultur- eller samhällsvetenskaperna, som har mest av naturvetenskapernas studiemetoder, så måste olikheten mot historieforskningens arbetssätt där också framträda starkast.
Om man trots allt skall våga sig på en parallel med ett område som man mycket litet behärskar, ligger en jämförelse med rättshistorien nära till hands. Det är då uppenbart, att rättshistorikern förmår ställa helt andra frågor på materialet än den vanlige historikern och kan följa utvecklingskedjor som äro denne alldeles främmande; han har ett system av begreppsbestämningar, som bringa helt annan reda i vetandet än eljest vore möjligt. Men trots detta arbetar han i fråga om sammanhangen mellan orsak och verkan, så vitt jag för-