städse försiggå är givet, och uteslutet är ingalunda heller, att man därvid kan göra målmedvetna ingripanden. Som vanligt i fråga om dessa slags problem måste den ekonomiska teoriens slutsatser bli ganska allmänt hållna och deras tillämpning i högre grad än vanligt vara ”konst” och icke ”vetenskap”. Något tvivel kan emellertid ej råda i fråga om den principiella riktigheten av satsen, att folkkraftens utveckling är en huvudfaktor i ett lands blomstring och sannolikt den viktigaste av alla. Sitt mest monumentala uttryck har denna tanke fått i Francis Bacons essay Of the True Greatnesse of Kingdomes and Estates (1625), som kanske utgör höjdpunkten av merkantilistisk samhällsuppfattning på det ekonomiska området; ledmotivet utgör där kvalitetens betydelse framför kvantiteten och folkkraftens framför rikedomen. Nutidens människor ha hört mer om det uttryck protektionismens teoretiker Friedrich List givit tankegången i sin berömda bok Das Nationale System der Politischen Oekonomie (1840), som bygger på den lika ovederläggliga fastän om man så vill paradoxala satsen, att kraften att skapa rikedomar är viktigare än rikedomarna själva. I praktiken komma dessa åskådningar ej särdeles mycket till uttryck inom handelspolitiken, där andra motiv i verkligheten få ge utslaget, utan deras praktiska betydelse ligger på ett område som List ej ägnade någon uppmärksamhet, nämligen socialpolitikens; i sådana fall som exempelvis behandlingen av barnarbetet gäller det just att hindra en fördel för stunden som köpes med försämring av den andliga eller fysiska folkkraften. I äldre tider var det som man vet en vanlig åtgärd att höja folkmaterialets värde genom att ingjuta nytt blod i form av yrkes-
Sida:Heckscher Ekonomi och historia 1922.djvu/66
Den här sidan har korrekturlästs
56
II. OM ORSAKERNA TILL EKONOMISKA OLIKHETER
