beror åter av olika faktorer. Utan fara för misstag kan man dock till en början säga, att särskild ekonomisk duglighet hos en del av befolkningen i det stora flertalet fall utövar en ”dynamisk” inverkan på folket i dess helhet eller större delar därav, d. v. s. höjer folkets allmänna duglighet genom sitt föredöme eller sin konkurrens. Det var sådana verkningar man alltid i äldre tider eftersträvade vid inflyttning av yrkesskickliga arbetare och företagsamma affärsmän, och intet tvivel kan råda att man ofta nådde sitt mål. Som ganska obestridligt får man väl exempelvis betrakta, att invandringen av vallonska smeder samt holländska och lågtyska industriledare (Louis de Geer, Momma-Reenstierna och många andra) i vårt land under 1600-talets förra hälft medfört ett förbättrat ekonomiskt resultat för hela den svenska järnhanteringen, ej blott för invandrarna själva. Detsamma var fallet med exempelvis den engelska klädesindustrien under inverkan av flamländska vävare under Medeltiden och hugenotter efter upphävandet av ediktet i Nantes. Kanske oftast är det den lika hälsosamma som av de gamla yrkesutövarna fruktade och bekämpade konkurrensen från nykomlingarna som banat väg för de dynamiska förändringarna; och mycket av oviljan mot exempelvis judarna inom den internationella handeln och kreditväsendet har efter allt att döma sin rot i deras upplösande inverkan på den äldre och ineffektivare ekonomiska verksamheten.
A andra sidan är det givet, att den nu ifrågavarande, ombildande verkan på folkets ekonomiska förmåga förutsätter en rätt hög grad av gemenskap med andra samhällslager; vid inkallande av utländska yrkesmän gjorde
