tänkas, att den del av det ifrågavarande samhällets medborgare som icke hörde till de särskilt dugliga, sparsamma o. s. v. skulle komma i ett bättre läge, om de ifrågavarande prestationerna behölles inom landet, trots att ”världshushållningens” resultat då bleve mindre. Men å andra sidan återverkar den höjning av ”världshushållningens” resultat, som ett väl utrustat och utåtvänt samhälle — England är det typiska exemplet — särskilt bidrar att skapa, i sin ordning på hela detta samhälles ekonomiska välstånd; landet (i exemplet England) täcker nämligen sina behov i högre grad än andra länder genom motprestationen till de tjänster det gör utlandet, d. v. s. genom import, och drager alltså mer än andra länder nytta av den allmänna höjningen i världens ekonomiska nivå. Därför är det — trots allt, til syvende og sidst — fullt möjligt, att alla medborgare i ett dylikt land på indirekt väg ha mest nytta av att de värdefulla prestationerna gå till utlandet.
2
Denna översikt har alltså indirekt lämnat vissa bidrag till frågan om ekonomiska olikheter ej blott mellan olika samhällen utan också mellan olika individer i ett samhälle. Det senare eller inkomstfördelningens ojämnhet är ju en av de stora s. k. sociala frågorna, men det är märkvärdigt, hur pass få bidrag den ekonomiska vetenskapen trots detta har lämnat till en så grundläggande fråga — socialpolitikerna å sin sida ha sällan givit sig tid att söka förklara företeelsen innan de börjat föreslå åtgärder för att få den ändrad. För
