torde visserligen med rätta mena, att ett dylikt överskott är omöjligt vid fri konkurrens i ett ”statiskt” samhälle, emedan nya företag då uppstå som låta vinsten försvinna — tänk exempelvis i vårt land på separator och kullagerindustriernas senaste utveckling. Men vad som nu sagts skulle innebära, att detta i progressiva samhällen ej gäller över hela linjen, och i så fall kan den där ständigt uppkommande positiva företagarvinsten utgöra en av förklaringarna till de där framträdande, särskilt stora ekonomiska olikheterna.
Emellertid har läsaren kanske fästat sig vid det här ovan ofta återkommande uttrycket fri konkurrens och menat, att förklaringen ligger i frånvaron av denna förutsättning. I fråga om exempelvis Amerika och över huvud taget många av vinsterna i senare tid är detta också utan tvivel fullt riktigt; dessa vinster äro säkerligen till stor del mer eller mindre rena monopolvinster. Men däremot duger denna förklaring icke alls för flertalet av de fall det nu gäller. Både de stora handelsstäderna och länder som England och Holland ha gjort åtminstone särdeles stor del av sina vinster på annan väg, ej därför att de icke gärna skulle ha dragit nytta av monopol, om de kunnat, utan därför att denna väg ej stod dem öppen. Särskilt betydelsefullt är det i detta hänseende att komma ihåg, att de stora handelsförmögenheterna grundlagts under 1800-talet, i frihandelsländer under en tid då monopolen varit mer obefintliga än någonsin vare sig förr eller senare; i själva verket äro de stora affärsvinsterna på den fria handelns väg en av det ekonomiska livets egendomligaste företeelser. Men det föregående åsyftar att ge ett bidrag till förklaring av just det sammanhanget.
