Ingen reform är nödvändigare och bultar mer
angeläget på vår dörr än den att pöbeln snarast
möjligt blir avskaffad. Vi måste därför begynna
tänka över saken och pröva vad som därvidlag
är att göra.
Pöbeln är en otidsenlig kvarleva från de mörka gränderna i medeltidens städer och de mest vanryktade kvarteren bortom Roms Subura, och den står främmande i vårt på rättvisa och milda seder byggda samhälle. Från nästan alla tider finnas också berättelser om hur pöbeln med förkärlek nedkallat död och förbannelse just över de män, som snarare varit förtjänta av att bespisas med en offentlig hedersmåltid. Pöbeln är att likna vid ett stort vatten, som allt efter de olika ingenjörernas avsikter kan ledas att driva de nyttigaste hjul eller översvämma och förgöra. Det har visserligen funnits ingenjörer, som mitt under en revolutions vildheter kunna få detta vatten att, genomskinligt och källklart, spela i vackraste regnbågar, men just den möjligheten att snart sagt vilken hand som helst i lidelsens ögonblick kan slå undan dammborden håller samhället i en ständig
