lamhet, som vidrörde henne. Undergivet flydde hon till Tyrolen, buren av sina hängivna munkar, för att, då stormen lagt sig, återvända, kringjublad, hälsad som traktens välgörarinna och drottning.
Hennes sparbössa klingar som en rostig klocka, medan den mottager allmosor, som skola underhålla hennes hus och utestänga samtidens skepticism.
Var morgon klockan fyra läses en mässa framför hennes altare. När rökelsens sakta buktande strimmor beslöja henne, är det, som om hennes mörka anlete finge liv och ögonlocken darrade. Var afton efter vesper sjunges ett Salve Regina till en mild och rörande melodi från elfte århundradet. Det är, som fylldes kyrkan av ekon från en tid, som vi ej längre förstå, men som gudsmodersbilden i okuvlig iver ännu till det sista försvarar med sina under, sitt världsrykte och sin rikedom.
II.
Över Splügen.
Då hästarna äntligen blivit förspända och
släden står färdig framför posthotellet i Thusis,
lider det redan mot aftonen. Staden ligger
Schweiziskt smågemytligt och stilla med snö på tak och
fönsterbleck. Gumman, som med två skvalpande
ämbar begiver sig till sin svingård, påstås vara
ägarinna till flera hundra tusen francs, och hennes
