Några anteckningar under nedskrivandet av Karolinerna.
Långt ifrån att för alltid bortlyfta Karl XII:s
bild ur folkfantasiens panteon ha de senare
årtiondenas historiska undersökningar tvärtom tänt
en ny fackla över hans huvud. Sinclairsvisans
kämpe, soldatkonungen, hjälten med den smärta
ynglingaväxten fylldes redan av Geijer med ett
andligt innehåll. Ögat flammade icke längre
enbart av det krigaremod, som lämnade Lagerbring
och flera av upplysningstidens män kalla, utan
även av själ. Med den orubbliga tron på sitt
värvs rättfärdighet blev konungen en sinnebild för
den sedliga styrkans kamp mot det lumpna och
väl också för personlighetens och dådlustens rätt
gent emot nyttighetsläran. Därmed begynte även
hans olyckor att få en minst lika stor betydelse
som de segrar, vilka man tillförene helst älskade
att dröja vid. Redan benämningen hjälte pekar med
oerhörda krav mot en strid mellan ljus och mörker,
och liksom själve Herakles måste varje sann
