Ur brev från en tecknare till en språklärare.
Därför att jag talar om inbillningen, skall du
möjligen kalla åskådningssättet estetiskt. Jag
förstår ej till fyllest detta utländska adjektiv, ty det
har aldrig lyckats mig att giva det någon
allvarligare innebörd. Jag föreställer mig, att jag ser
tillvaron med ungefär samma ögon som — låt oss
säga Wallenstein. Frånse blott vad tid och öden
olikfärgat! Ärelystnad, inbundenhet, en till smärta
uppflammande inbillning, tro på aningar och
spådomar — allt detta återfinner jag förenat hos mig
själv. Ingen tillfredsställelse kan vara fullkomligare
än den att som han få tömma sin inbillning och
förmåga i genomgripande handlingar, ingen plåga i
längden mer nedböjande än den att se varje sådan
önskan omöjliggjord. Då springer inbillningens
säkerhetsventil, och av den utströmmande eldfloden
gjutas diktens och konstens stelnade bilder.
Sysslandet härmed kan giva färdighet, liksom man
kan lära sig att föra en trupp valloner, men varken
